På besök hos Johan Hellgren i Brf Gränsstenen i Sigtuna

När jag kliver in i bostadsrättsföreningen Gränsstenens miljörum i Sigtuna förstår jag varför jag blivit tipsad att åka hit och titta. Här är det fint och prydligt med tydliga skyltar och allt i ordning på hyllor och i kärl. Med mig har jag Majsan som kör återvinningen och Johan Hellgren, en av de boende här och som engagerat sig i föreningens gemensamma utrymme för källsortering av hushållens avfall.

När man ser sig runt ser man att det finns lite speciella anordningar. En bytta för stearin t.ex.
– En familj här i trakten tycker om att stöpa egna ljus, så därför återvinner vi just det här, förklarar Johan.

Och äggkartonger staplade i fina högar.
 – Ja det samlar vi ihop och de går tillbaks till en bonde med höns, eller om någon vill påskpyssla kanske så går det ju bra att ta här. På det här sättet återvinner vi saker som kan användas lokalt. Det stämmer bra överens med vårt miljötänk, menar Johan.

Vilka vanliga fel gör folk när de sorterar?
– Ett vanligt fel är att kasta frigoliten i mjuk- eller hårdplasten. Frigolit är ett svårt material och inget kärl känns riktigt självklart, men den ska faktiskt kastas i brännbart.

Några tips och knep för andra bostadsrättsföreningar?
– Ja vid vissa högtider på året kan man göra tillfälliga anordningar för att det inte ska bli totalkaos och folk kastar vad som helst i vad som helst. T.ex. runt jul sätter jag upp en tunna där det står julklappspapper och snören på. Och då kastar de allt det där och vi slipper hitta dessa material i alla möjliga tunnor. En del tror presentpapper ska kastas bland tidningspapper, andra bland plasten och en tredje i pappersförpackningar. Gör man ett tillfälligt kärl för just detta, så har vi allt samlat och kan då göra en städad och ordningsam sortering och kasta allt där vi vill ha det sedan. Då är frågan var man ska kasta julklappspapperen och snörena och svaret är att om det är mycket tejp och häftklamrar kvar i papperet så går det som brännbart, annars i pappersförpackningar. Presentsnören går i brännbart.

– En sak till, några dagar innan årsmötet och städdagen går jag här och plockar lite grejer som ligger fel. Och då är det lite roligt att se vilka reaktioner som kommer när jag visar upp en lampskärm som ligger i glasinsamlingen, eller en tallrik i metallen. När jag visar upp det blir det ju skratt och så, för folk känner igen sina grejer och kanske då tänker till lite extra nästa gång. Det är inte så att jag frågar vems det är för att hänga ut någon utan bara för att visa. Så till andra föreningar tipsar jag att ta med de felsorterade grejerna till korvgrillningen efter gårdsstädningen. Det är inte alla som är med och krattar och städar, men till korven kommer ju alla! Haha. Sant faktiskt! Gör det lite skämtsamt. Vissla t.ex. och säg:
– Wow, den här frigolitförpackningen till en ny TV låg i pappersinsamlingen…

Förutom Johans kunskaper inom återvinning, varför fungerar detta så bra här då?
Får du inga kommentarer som att det är jobbigt att sortera så noggrant och så?
– Nej, menar Johan, snarare är det så att folk VILL sortera rätt men på många ställen i samhället finns undermåliga instruktioner och då kastar folk fel, för de är stressade och vill bli av med sitt avfall.

Just tydlighet går som en röd tråd genom det här miljörummet.
 – Ja man kan inte vara nog tydlig säger Johan och pekar på några askar han fäst på väggen. Folk har ont om tid numer, så det är bäst att ligga steget före. Det kan hjälpa att sätta upp lite snabba tips på väggen på sådant som ofta hamnar fel. Som här t.ex. har jag satt upp en smörbytta och en tetra på väggen. Dessa hamnar annars gärna i plasten.

Vad är då förhoppningen med engagemanget som du lägger ner på detta?
– Att vara med och försöka få folk att förstå att var och en av oss har en viktig roll i detta med miljön, och ska vi lyckas måste vi visa nästa generation hur det ska gå till.

Jag undrar hur han kunde komma in på detta med återvinning och Johan berättar:
– Jag gick Lantmästarutbildningen 1990 i Skåne. På samma utbildning fanns en yngre kursare till mig som jobbade som traktorförare och som tipsade mig om företaget ReAgro som hade ett nytt koncept med kretsloppstänk i hanteringen av källsorterat material. Så på den vägen är det.

– Jag hakade på miljövårdartrenden och började själv arbeta som franchisetagare, d.v.s. jag körde återvinning under ReAgros flagg. Butiker och företag hade blivit mer miljömedvetna och ville dela upp sitt avfall, men det hade inte funnits något företag som kunde leverera en färdig lösning för sortering, hämtning, återvinning innan ReAgro startade upp med sitt tänk. De var alltså först ut på banan med ett färdigt koncept för källsortering hos företag, berättar Johan.

– Därför var ReAgro uppstickare och det var roligt att vara med om det på den tiden. Jag körde för ReAgro i ca 10 år. Det här var 20 år sedan när jag också hade egen bondgård – Österby Gård – där jag producerade spannmål och hö.

Österby Gård som ligger mellan Knivsta och Sigtuna drivs fortfarande i familjens regi men med lite annan inriktning sedan den yngre generationen tagit vid. Nu finns en modern gårdsbutik med närproducerat kött, delikatesser och även hantverk. Gården sjuder av olika projekt och de är numer bl.a. specialiserade på att producera hästfoder. Allmänheten bjuds in på olika evenemang såsom Öppen gård och Bygdens dag.  Johan har inte lagt arbetsskorna på hyllan utan arbetar fortfarande på gården.

Vad är det som gjort att du brunnit för miljö och återvinning? undrar jag.
– Snålhet, skojar Johan. Nej men på allvar, varför köpa en ny plastlåda när man kan återanvända en som någon annan haft, menar han.

Kommentar på det känns onödig men det man kan konstatera är att det behövs eldsjälar inom återvinningen och en av dem är Johan Hellgren i Sigtuna. Här med sin vän hunden Mila.

Tack och bock!

/Helena Jansson på ReAgro