Hälften av det vi kastar i soppåsen kan egentligen återvinnas

Energiåtervinning låter nog mer positivt än det är. Det är ett halvkärt barn med många namn – osorterat, restavfall, brännbart, blandavfall.

Visst kan vi bli bättre på att sortera ut material från vårt brännbara/osorterade avfall, både på arbetsplatsen och hemma. Stickprover visar nämligen att mer än hälften av det brännbara avfallet skulle kunna materialåtervinnas. Det är en stor del av avfallet vi slänger. Största delen av detta utgörs av kompost följt av tidningar, förpackningar och sist textil.

Varför är det då så viktigt att vi delar upp soporna i olika fraktioner? När man eldar upp avfallet får vi ju värme, kan man tycka. Energiåtervinning kanske låter mer positivt än det är för trots reningssystem inom förbränningsindustrin sker stora utsläpp och spridning av farliga ämnen i naturen vid förbränningen. Därför är det viktigt att vi minskar andelen brännbart avfall och även tänker på att inte kasta produkter som klassas som farligt avfall i soppåsen. Det farliga avfallet måste vi få bort ur kretsloppet och där har vi alla ett stort ansvar. Ur kostnadssynpunkt finns många fördelar med att sortera ut material som går att återvinna. Exempelvis går det åt 98% mer energi att tillverka nytt aluminium gentemot att återvinna det. Vi kan också spara många träd genom att i större utsträckning sortera ut och återvinna papper och kartong. Dessa är inte de enda exemplen såklart, utan listan kan göras lång. 

Sverige har tillsammans med andra länder inom EU har kommit överens om den s.k. avfallshierarkin, dvs hur man ska se på och hantera avfall i stort. Inom avfallshierarkin med avfallstrappan som lättillgänglig instruktion har man enats om att avfall först och främst ska förebyggas. I andra hand ska avfallet återanvändas till exempel genom lagning eller second handförsäljning. I tredje hand materialåtervinnas och först som fjärde plats kommer energiåtervinningen dvs då vi eldar upp avfallet. På sista plats kommer deponi dvs att gräva ner avfallet. Det är den minst önskade slutdestinationen för våra uttjänta produkter. En miljöovänlig följd av deponier är s.k. lakvatten.

Lakvattnet kommer från början ofta från nederbörd, som passerar genom en soptipp/deponi där vårt hushållsavfall lagras. Det här vattnet blir förorenat av tungmetaller och salter och kallas för lakvatten. Nedanför soptippar bildas ofta en så kallad laksjö. Vattnets giftighet beror till stor del på hur stor vattenlöslighet ämnena i deponin har. Vi kan alla hjälpas åt med att sortera vårt avfall bättre och att inte slänga farligt avfall i det.