Mats Olsson med sin medarbetare Hampo

Det är arla morgonstund och kolsvart ute när jag beger mig iväg mot Österbybruk för att möta Mats Olsson, en av franchisetagarna som kör återvinning för ReAgro.

Mats möter upp mig på sin gårdsplan och med sig har han sin sedan 8 år ständige medarbetare – Hampo, en svensk lapphund som brukar sitta på passagerarsidan i lastbilen under arbetsdagarna. Hampo blir väldigt uppspelt när det börjar bli dags att ge sig av för han älskar att jobba. Lika besviken blir han när han förstår att han inte kommer att få följa med idag. Framsätet är för litet för att både han och jag ska få plats. Tyvärr Hampo…

Vi svänger ut från gården och sätter kurs mot Öregrund och Gräsö.
– Inte många möten på vägen den här tiden på dygnet men jag har ett skräckminne från just den här korsningen, säger Mats och pekar.
– Jag kom körandes här en vinter som vanligt. En UL-buss från Forsmark närmar sig från sidan. Han hade stopptecken hos sig och jag ser honom sakta ner. Men plötsligt svänger han ut precis framför mig när jag kommer! Jag trodde inte det var sant! Det var blankis på vägen. Vilken chock! Jag fick bromsa så mycket det gick. Det var sååå nära att smälla. Riktigt otäckt! Vilken katastrof det kunde blivit! Det var ett sant skräckögonblick det.

Vi kommer fram till Öregrund och köar för att få borda färjan. 
– Det är inte precis högsäsong ute på Gräsö såhär mitt i vintern. Men då ska du ska se på sommaren. Oj, oj! Men sommaren är ändå bästa säsongen att hålla på med återvinning. Det är visserligen mer att hämta men det är mer lättjobbat än på vintern. Och dessutom inte lika farligt på vägarna som sagt.

– Det här yrket är inte bara att åka och hämta grejer och kärl. Man måste vara en god kursledare också, säger Mats med glimten i ögat.
– Det innebär nämligen ett ständigt upplärande av personalen i butikerna. Det kommer ju hela tiden ny personal. Man känner sig väl lite tjatig ibland, men så är det. Man får ha tålamod och det underlättar om man har en positiv attityd. Det är viktigt att hålla en bra kontakt. Hur bra de sorterar i butikerna beror ju mycket på hur intresserade de som jobbar där är. Finns det någon eller några anställda som tycker att det där med källsortering är viktigt och värt att hålla på med, så sprider sig det i personalgruppen och allt går lättare.

– Det gäller att butikerna ser vinsten även för sig själva.  Det är ju en besparing att källsortera och att inte bara slänga allt i brännbart. Det kostar ju att skicka avfallet till brännbart, så ju mindre brännbart desto mer ekonomiskt för dem.

– Jag har inte alltid jobbat med det här. Mitt yrkesliv har bestått i 10-årsperioder kan man säga. Först jobbade jag på Sandvik i Gimo i drygt 10 år. Jag började på maskin och sen blev jag mätrumstekniker. Efter det jobbade jag i mekaniska verkstan som ansvarig för mätrummet och avsyning på Österby Gjuteri under 10 år. Sedan var jag jordbrukare och hade köttraskor i 10 år. Vita jättestora Charolaiskor. Men det var lägre köttpris då och gick inte runt till slut. Tyvärr, för jag gillade jobbet med det. Nu har jag hållit på i 8 år med återvinning och det lär bli 10 år med det också innan jag går i pension. Jag har visserligen några köttdjur nu med, men i mycket liten skala. Nu för tiden går en sådan här liten gård som jag har, inte att leva på. Man måste ha något annat vid sidan om. I mitt fall blev det återvinning. Det är klart det blir mycket arbete med både djur och återvinning. Jag kör året runt.  

Men semester då, undrar jag?
– Nja…  jo förresten…  En gång, när jag fyllde 60 körde min äldste son Johan som också har lastbilskort åt mig. Så han har kört någon gång sådär. Yngsta grabben är 19 år och går på transportgymnasiet i Tierp och han håller också på att ta lastbilskort. Förra veckan övningskörde han den här lastbilen tillsammans med mig.

– Hunden Hampo då, undrar jag, ännu mera jobb?
Nej aldrig, Jag har velat ha hund ända sedan jag var liten men har skaffat det först nu, så Hampo är efterlängtad och jag har väl skämt bort honom lite. Vi jobbar ihop och det är en hobby också. Han är champion i viltspår och är riktigt duktig på att spåra, så vi har jobbat åt polisen. Det är inte så vanligt att lapphundar klarar detta. Det är ju mest taxar, drevrar och spaniels. Men Hampo har alltid gillat att spåra så det ligger för honom. Han gick med nosen i backen från födseln. Han känner dofter på extremt långt håll. En gång i Hallstavik var jag med om en kul grej. Jag satt och körde lastbilen och fick se ett rådjur korsa vägen 100 framför oss. Så när vi passerat det med 50 meter så for han upp som en fiolsträng och toksniffade i inblåset. Han kände direkt att det var ett rådjur utanför. Han har åkt med mig så länge nu att han t.o.m. kan reagera när jag tar en annan väg.

Men snart ska det väl vara färdigkört för din del? Det är snart dags för pension. Vad tänker du göra med tiden då? Svaret kommer blixtsnabbt:
– Skruva på gamla bilar. Motorsport är ett stort intresse hos mig och har alltid varit. Det finns mycket roligt inom motor och fordon, inte bara meka och tävla utan jag kan också tipsa om alla bilträffar som anordnas runt om i landet. Dit kommer alla möjliga fordon, det är en otrolig blandning. Det är jättetrevligt! Man kollar bilar – nya och gamla, fikar, pratar motorer, får tips och råd, käkar hamburgare, och umgås runt sitt intresse helt enkelt.

– Jag höll på med biltävlingar i ungdomen och vi körde rally runt om i Uppland. När jag vid 22 års ålder började åka rallykross rörde vi oss runt lite mer. Min vita Saab RC V4 höll i hela 7 säsonger.  Då var vi bl.a. på Gotland o körde bilspeedway och i Jönköping o Höljes o så. Mekade o byggde gjorde man själv. Jag körde uppländska C-serien och på den tiden – i slutet av 70-talet, var det fulla startfält med uppemot 200 C-förare i varje tävling. Sista tävlingen som gick det året totalvann jag. En sekund före tvåan. Det var en riktigt kul tid!

– Jag hade en rallybil tidigare som var orange.  Den rullade jag med två gånger samma dag så det var ju inte så mycket kvar av den bilen då. Jag klarade mig okej. Bälte, hjälm och stålrör skyddade mot värsta skadorna. Som hobby håller jag fortfarande på med bilar. Ett långtidsprojekt. En hobbybil – Saab Sonett. Den tillverkades 1966-1974. Denna som jag har är en -74. En simpel bil i grunden och byggda på Saab V4:ns bottenplatta. En snygg bil tycker jag, men just nu står den utan motor o låda. Jag ska byta låda på den. Den är som en halvkombi med stor bakruta. Man öppnar hela rutan.

– I de här trakterna där jag bor är det mycket motorsport och jag har alltid hållit på med motorer, fordon och teknik. Min fru Lena kommer från en motorintresserad släkt också. Hennes släktingar var kartläsare åt Björn Waldegård. Jag har en massa biltidningar här i bilen som du ser. Man måste ju ha nåt intressant att läsa när man väntar på färjan och så, ler han.

Vi blickar ut genom bilrutorna medan vi funderar en stund båda två. Han ser belåten ut. Tycks minnas något bra. Så tittar han på mig, nickar och konstaterar med eftertryck:
– Man kan säga att jag har levt och lever mitt intresse.

Wow. Att leva sitt intresse – vilken spännande och inspirerande tanke! Vad mycket vi har att lära av varann. Tack för den påminnelsen Mats, det tar jag med mig.

/Helena Jansson på ReAgro